Ett lysande inre…

När jag idag satt och åt min lunch tittade jag ut genom fönstret…där gick en ung man förbi…och han fick mig att haja till…egentligen var det inte han utan snarare hans jacka…den var mörkt mörkt blå, nästan svart men fodret som man kunde skymta efter som han hade den öppen lyste av starkaste orange…eller brandgult som min mormor skulle ha sagt…
Denna jacka fick mig att tänka efter…hur många människor är vi inte som har det tvärtom…starka ”färger” utåt men mörker på insidan…
Just nu befinner jag mig i en sådan period…allting känns mörkt och svårt men utåt visar jag min stark och till och med sprudlande ibland…men min önskan är att jag ska få fyllas av ljus och värme som kan få lysa runt omkring mig…och vara äkta…det gör kanske inte så mycket om utsidan är som den unge mannens jacka…mörkare på utsidan än på insidan…men med ett lysande inre kan ytan sällan förbli mörk…till och med den ynkligaste lilla lysande låga kan skingra det mörkaste mörka…

Hur ska jag då vända mitt inre mörker till ljus…jag tror att om jag bara vågar låta fasaden brista och murarna få rasa på ett sådant sätt att Gud verkligen kan röra mig på djupet igen då kommer ljuset tillbaka…
I söndags fick jag en liten föraning om att det faktiskt kan ske…bara jag tillåter mig själv det…under en gudstjänst kände jag det som prästen talade direkt till mig, det var verkligen huvudet på spiken…och sedan under en solosång kände jag hur en enorm värme och kärlekskänsla fyllde hela mig och sakta började tårarna rinna…det gick inte hindra stilla stilla föll tår efter tår och bildade snart strida strömmar ned för mitt ansikte…tårar som blötte upp delar av min fasad och på något sätt renade mig från mycket av den ”skit” jag upplever fyller mitt inre…

Jag hämtar idag styrka från de två första verserna i Hebreerbrevet 12.
När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron.

Min bön:
Låt alla oss som vandrar i mörker uppleva ditt ljus Herre, låt oss få känna din omsorg, värme och kärlek. Tack för att du är med oss i alla situationer och aldrig lämnar oss i sticket, även om det ibland känns så. Förlåt för att jag inte vågar slappna av och låta dig förvandla mig så som du vill, jag förstår att du inte vill att jag och många med mig ska uppleva denna ångest och hopplöshet. Jag vill verkligen fyllas med ett ”himmelskt” ljus som ska brinna och aldrig slockna…
Amen

Mörker...

Inte ens i den mörkaste dalfruktar jag något ont,ty du är med mig,din käpp och din stav gör mig trygg.

Just nu befinner jag mig i det jag upplever är den mörkaste dal…i alla fall en av de mörkare jag gått i…bergsväggarna kryper allt närmre och skuggorna blir bara fler och fler…hur jag än försöker klättra upp, tar jag mig ingenstans…stenarna rullar under mina fötter och fingrarna får inget fäste…
Men trots min ångest känner jag mig ändå buren…det finns någon där som hindrar mitt fall…så jag inte ska slå mig så hårt…han räcker ut en käpp som jag kan hålla fast vid, en stav som gör min ostadiga gång lite säkrare…
Jag vet att snart ljusnar det och Han kommer att föra mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten Han ska ge mig ny kraft och leda mig på rätta vägar…

Min bön:
Herre tack för att du finns här för mig...trots min ångest och oro bär du mig...tack för att du hjälper mig igenom detta som är så tungt...ge mig en ny syn och ett klarare tankesätt...
Herre jag ber dig att du ska möta alla dom som också befinner sig i mörka dalar eller på kanten till ett stup...endast du vet vad som kan hjälpa...stötta också alla anhöriga till de som mår riktigt dåligt, ge dom mod och ork att ta sig igenom denna tuffa tid! Hjälp oss alla att se våra medmänniskor och ge varandra uppskattning och omtanke...
Amen

Hur många gånger gör jag inte fel…

Jorun skrev ett citat tidigare i en kommentar om skillnaden på att vara troende och andlig…den troende gör människor illa, den andlige gör aldrig det…
Jag är inte andlig...jag är troende…även om jag inte skadar och sårar människor avsiktligt så vet jag att det händer gång på gång…jag är inte felfri…vem är det?
Jag finner sån ro i att läsa berättelsen om Äktenskapsbryterskan som Johannes skriver om i sitt evangelium, kapitel 8 vers 2-11.

Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig.
Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Många är det som kan ställa sig upp och anklaga mig för än det ena än det andra…men att döma någon är att döma sig själv…för ingen av oss är helt felfria även om vissa ibland tycks tro det…själv pendlar jag verkligen mellan att känna mig riktigt bra och riktigt usel…jag är ganska snabb på att döma mig själv…Jag tror att jag inte är ensam om att döma mig själv alldeles för hårt…många i dagens samhälle har så höga krav på sig själva att det blir ohållbart i längden…då är det skönt att veta att det finns en som verkligen ser oss, med våra fel och brister, men som ändå älskar oss och inte dömer oss.

Min bön:
Herre hjälp mig, och alla andra som funderar i dessa banor, att få en sundare bild av oss själva. Tack för att du inte dömer oss på samma sätt som vi dömer oss själva. Lär oss att lyssna till dig och att lära oss av våra misstag så vi inte hamnar i samma mönster gång på gång…
Herre jag vill speciellt be för dom som mår så dåligt över sig själva att dom skadar sig på ett eller annat sätt...ge dom ett nytt synsätt, ny sannare självbild, och låt dom få känna din kärlek och nåd…
Herre mina ord känns så små och platta i detta samanhang men jag hoppas och tror att du ser till mitt hjärta och dess önskningar…du förstår mig…eller hur..?
Amen

Om du bestämt dig…

…var en slogan för margarinet Lätta för ett tag sedan...kanske inte ordagrant men något liknande…förmodligen syftade det på om jag bestämt mig för att inte bli fet eller något i den stilen…men det finns ju väldigt mycket som man hela tiden måste bestämma…varje dag är det massa beslut som ska tas…en del viktigare än andra…vissa beslut får inte så stora konsekvenser medan andra kan vara livsavgörande…

Under de senaste veckorna har jag funderat väldigt mycket på vad jag gör av min tid…min pappa fick en mindre hjärnblödning på juldagen och då fick jag mig en ordentlig tankeställare…jag har alltid varit pappas flicka och han är en oerhört stor del av mitt liv…det har alltid varit till pappa jag vänt mig när det har varit något…även nu i vuxenålder…vi har så mycket gemensamt och vi har hur mycket som helst att prata om…samtalsämnena är outsinliga…nu har jag insett att jag inte kommer att ha kvar honom för alltid…det blev liksom mer påtagligt nu att han faktiskt kommer att dö någon gång…det kan vara långt kvar men det kan också ske imorgon…det kan ju faktiskt ske vem som helst när som helst…men det viktiga är då vad vi gjort tillsammans den tid vi faktiskt haft…hur tar jag vara på mina älskade vänner, släktingar och familj…

Vad som ska hända med var och en kan vi omöjligt bestämma om…vi kan inte besluta hur länge någon ska leva eller om någon ska bli sjuk…det finns en mängd faktorer i livet som vi inte kan påverka på något sätt…
Men vi kan alltid försöka göra det bästa av varje situation…vi kan alltid försöka ta vara på varandra och göra det bästa av den tid vi har…

När jag hamnar i grubblerier om livet och dess slut är det oundvikligt för mig att inte landa i frågan om vad som händer efter detta liv…är det bara slut…finns det på något sätt ett liv efter detta? Vad skulle det då vara, hur skulle det se ut…ingen kan med säkerhet säga…ingen vet förrän man är där…en del som gjort nära döden upplevelser pratar ju ofta om ljuset i tunneln…men ingen kan som sagt veta men det är fritt fram att tro…

Eftersom jag tror på att Jesus Kristus är Guds son och att han kom hit till jorden för att ge oss möjligheten att tro på honom och också ge oss möjligheten till evigt liv…tror jag att det finns ett liv efter detta…jag tror på det bibeln berättar om himlen…hur den ser ut tror jag dock ingen människa kan föreställa sig även om det finns vissa beskrivningar i bibeln…
Vissa tror att himlen bara är till för några få…det finns till och med dom som säger sig veta exakt hur många som kommer att få komma dit…
I Romarbrevet i Nya testamentet i det tionde kapitlet kan man läsa om frågeställningen om vem som kommer till himlen och vem som kommer till avgrunden…
I den nionde versen kan man läsa: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från det döda, skall du bli räddad…”
I vissa översättningar står det få evigt liv istället för räddad…
Att ta det beslutet att känna (och bekänna) att det är sant är kanske inte så enkelt men att ta det beslutet kan helt klart vara livsavgörande…många gånger har jag funderat om jag verkligen kan bli ”räddad” eftersom jag hela tiden ”misslyckas” i mitt sätt att leva… jag är ingen ”mönsterkristen” jag är inte perfekt…jag är bara jag med mina fel och brister…men det jag nu funnit vila i är att det underbara är att det inte handlar om prestation… det är inte för vad jag gör jag kommer att få evigt liv utan för vad jag tror…Gud ser på mig med nådefulla ögon…han ser till min vilja…inte till om jag lyckas eller ej…

Min bön:
Herre, tack för alla mina nära och kära som jag har runt omkring mig…hjälp mig att ta vara på dom och den tid vi har tillsammans…hjälp mig att försöka göra det bästa av alla situationer och att se vad som är viktigt att prioritera…Tack herre för din nåd, för att du älskar mig precis som jag är…du ser till mitt hjärtas vilja och mina önskningar. Jag vill be för dom som ännu inte lärt känna dig att dom ska få uppleva dig och allt det som du har att ge…Tack för att du älskar alla människor lika mycket och att du inte har någon rangordning…hjälp oss var och en att se att vi alla har samma värde, att vi är lika värdefulla, hur våra liv än ser ut!
Amen

Vad är det att ha en relation med Gud…

Hur i hela friden kan man ha en relation med någon man aldrig träffar, ser eller kan ringa till…det går liksom inte ens att SMS:a eller maila för att hålla kontakt…och att snacka rakt ut i tomma luften blir ju liksom mer av en monolog än dialog…hur ska man få en sån relation att funka…det är ju liksom svårt nog att få relationer till partner och vänner att fungera…

I höstas var jag och maken iväg på en relationskurs…det var helt fantastiskt…efter den helgen var vi som nyförälskade…helt plötsligt (efter mycket jobb) såg vi varann med nya ögon, vi förstod varann och kunde reda ut ett och annat och se på vår gemensamma framtid på ett nytt sätt…dessutom fick vi med oss verktyg så vi kan hantera konflikter och andra problem som vi kommer att möta på ett bättre sätt…kan man få åka på en sådan kurs med Gud…
Det har jag på ett sätt redan gjort…jag åkte på en retreat en helg för ett tag sedan…en helt sjuk idé faktiskt…jag som är så pratfrisk och snacksalig skulle vara helt tyst…tillsammans med andra…men det var helt underbart otroligt och jag klarade det…jess…och dessutom fick jag en ny relation med Gud…på samma gång som jag var tillbaka till min första förälskelse hade jag liksom tagit ett steg till närmare på något vis…det går inte med ord att förklara…

Nu var ju den där retreaten ett bra tag sedan och återigen har jag hamnat in i den gamla trallen...det finns inte tid att utveckla relationen…det finns knappt tid att underhålla den…och det är på något sätt som med en eld…om man inte tillför mer ved och syre…dör den snart ut…på samma sätt är det med relationer…vare sig det är med Gud eller människor…så måste det finnas glöd som underhålls…men det jag tycker är så fantastiskt med Gud är att det spelar ingen roll om jag ibland vänder ryggen till…han finns alltid där…han lämnar aldrig mig även om jag för perioder lämnar honom…det är bara jag som mår sämre ju längre bort från honom jag lever…jag är ingen paragrafryttare…jag vet att livet inte är enkelt och att ingenting är svart eller vitt…ofta lever jag inte som jag skulle vilja och fler än en gång har jag tvivlat men en sak är jag säker på…det finns ingen annan väg till Gud än genom hans son Jesus Kristus!
Han säger det själv i Johannesevangeliet 14 kapitlet och den sjätte versen: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Och det tror jag benhårt på…
Sedan önskar jag ibland att det fanns en enklare väg till att lyssna in Guds svar på mina böner…det skulle verkligen inte vara dumt om Gud verkligen kunde ge svar via SMS…men jag tror nog att ”Knutbygänget” var ute och seglade där…eller brukar man kanske säga cykla…

Min bön:
Herre låt mig och andra med samma längtan få återkomma till den första förälskelsen, låt oss få tillbaka känslan att ha en stabil och regelbunden relation med dig…och låt alla dom som ännu inte lärt känna dig få upp ögonen för vem du verkligen är och vad mycket det kan ge att ge sitt liv till dig…Tack för att du ser alla mina privata böneämnen jag bär i mitt hjärta och tack för de svar du ger och har gett på mina böner…Jag älskar dig! Amen

Ps. Jag kanske inte riktigt svarade på min egen fråga...vad är det att ha en relation med Gud...men det är inte helt enkelt att förklara...förhoppningsvis kommer jag att sucessivt att ge fler och fler ledtrådar...kanske har du själv några tips, idéer eller kanske frågor och böneämnen...var inte rädd för att kommentera...

För Gud är allting möjligt!

I kväll läser jag från Matteusevangeliet det 19 kapitlet och från den 23 versen:

Men Jesus sade till sina lärjungar: ”Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: ”Vem kan då bli räddad?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Med andra ord kan jag tacka Gud för att jag knappt har pengar så jag klarar mig…eller...;)
Det spelar ingen roll om det handlar om pengar eller om frälsning…det som ser omöjligt ut för mig är möjligt för Herren! Den som vågar lita på Herren blir aldrig besviken…

Min bön:
Herre jag tackar dig för att du kan ge oss möjligheter när det ser svart ut för oss, tack för att du ser alla våra behov och ger oss vad vi behöver på alla plan…just nu vill jag speciellt nämna de som är sjuka på ett eller annat sätt…du som har all makt…se min vilja, men ske din…
Amen

En blogg för bön och eftertanke...

Detta är en blogg där jag delar med mig av mina samtal om och med Gud...en blogg som säkert kommer att uppdateras i vågor...ibland ofta och ibland alldeles för sällan...en blogg som kommer att spegla mitt böneliv och min relation med den levande Guden...en blogg där varje läsare kan lämna sina egna böneämnen och jag lovar att be för dom...